Hållbarhetsfrågorna gör på allvar sitt intåg i den finansiella lagstiftningen. Vad innebär det för företagen och för finansmarknaden? Och vilken uppgift bör näringslivet ha? Det var temat på Svensk Försäkrings seminarium den 17 januari.
I mars 2018 presenterade EU-kommissionen en handlingsplan för EU:s fortsatta arbete med hållbarhet på de finansiella marknaderna. Det är en omfattande plan som innehåller 27 åtgärder på 10 områden. Det handlar om lagstiftning och andra åtgärder som ska genomföras på mycket kort tid.
Sara Bergström, ekonom och ansvarig för hållbarhetsfrågor på Svensk Försäkring, gav en lägesrapport av de åtgärder som berör försäkringsbranschen. ”De svenska försäkringsföretagen är överlag positiva till EU-kommissionens förslag. Vi välkomnar att vissa krav skärps genom ytterligare lagstiftning. Det finns dock en del otydligheter och en del som kan göras bättre”.
Man får heller inte glömma att finansiell reglering endast kan utgöra ett komplement till direkt reglering. Finansiell reglering kan till exempel inte ersätta miljölagstiftning, menade Sara Bergström.
En fråga som diskuterades var vilken roll den nya förordningen om ett enhetligt europeiskt klassificeringssystem, den så kallade taxonomiförordningen kommer att få.
Åsa Knudsen Sterte, hållbarhetsamordnare på Finansdepartementet, leder den svenska delegationen i pågående EU-förhandlingar. Hon konstaterade att en gemensam taxonomi är den mest komplexa och svårlösta frågan. En övergripande fråga är hur taxonomin ska användas. Initialt var förordningen tänkt att vara kärnan och utgångspunkten för allt. Efter hand har synen på taxonomin förändrats och nu ser i alla fall rådet den som ett smalare verktyg som syftar till att hjälpa investerare att identifiera verksamheter som kan kallas EU-gröna. Det rör en delmängd av alla investeringar och handlar främst om att lyfta fram det ”grönaste av det gröna”, för att främja omställning.
Moderator: Frida Masreliez. Paneldeltagare från vänster: Maria Sunér Fleming, Beatrice Crona, Eva Alfridsson, Sara Bergström och Åsa Knudsen Sterte.
Maria Sunér Fleming, från Svenskt Näringsliv, framhöll att det i det svenska näringslivet finns ett stort engagemang för hållbarhetsfrågor och en vilja att bidra till ett hållbart samhälle. Det finns också en insikt om att finansmarknaden har en viktig roll att spela. Samtidigt finns det en del tveksamheter runt kommissionens förslag, i synnerhet taxonomiförordningen. Det är svårt att klassificera vad som är hållbart. Var går skiljelinjen mellan brunt och grönt? Detta är också något som kan förändras över tid.
Maria Sunér Fleming beklagade också att EU-kommissionen tenderar att snäva in hållbarhetsarbetet genom att fokusera alltför mycket på klimatfrågorna. Hon framhöll att i näringslivet försöker många företag tvärtom bredda sitt hållbarhetsarbete . De arbetar bland annat med FN:s 17 hållbarhetsmål och ett helhetsperspektiv.
Vi kan inte enbart fokusera på att minska utsläpp av växthusgaser, utan måste också säkerställa att vi inte överträder ”tipping points” för klimatstabilitet, sa Beatrice Crona, som bland annat är verksam som forskare vid Stockholm Resilience Center.
Det finns ett antal regioner i världen vars interna dynamik riskerar att tippa över, och när de gör det kan de på relativt kort tid gå från att vara våra vänner när det gäller att stabilisera klimatet till att bli våra ovänner. Beatrice Crona och hennes kollegor publicerade i höstas forskning som kartlägger institutionella investerares koppling till en sådan ”tipping point”, nämligen avskogningen av regnskogen i Amazonas och det stora barrskogsbältet på norra halvklotet. De institutionella investerarna äger företag som är verksamma i dessa områden och vars affärsmodell gynnas av, och därmed bidrar till, ökad avskogning.
Frågan vad de institutionella investerarna mer konkret kan göra är svår att besvara, men Beatrice Crona anser att investerare har ett ansvar, och att vi inte kan förlita oss på att stater löser problemet.
Eva Alfredsson, analytiker på myndigheten Tillväxtanalys, har undersökt om ESG-betyg kan användas för att mäta hur hållbart ett företag är och om det är en bra drivkraft till omställningsarbete. Hennes slutsats är att ESG-betyg kan användas för att undersöka företagens beredskap och koll på hållbarhetsfrågor då det ger information om många aspekter. Det är däremot inte ett effektivt mått för att mäta företagens faktiska arbete. Man kan därför inte enbart förlita sig på ESG-betygen, menar Eva Alfredson. Det krävs stor kunskap hos de som använder sig av dem.
Många intressanta frågor väcktes och berördes kort under paneldebatten. Vi ser nu en upptrappning av hållbarhetsfrågornas betydelse för försäkringsbranschen sa Frida Masreliez, moderator, i sin summering av seminariet. Hon noterade avslutningsvis att: ”Spelplanen ändras när frågorna flyttar in i lagstiftningen och genom den processen synliggörs också hållbarhetsfrågornas komplexitet”.
Hållbarhetsfrågor finns också med i vår senaste omvärldsrapport, Omvärldstrender 2019.
